Januari är en tuff månad. För butiken, för alla butiker. Och även för mig.
Jag känner mig nedstämd. Stressad och helt förvirrad. Det känns som att marken går sönder under mig.
Det var längesen jag kände så här. Jag är inte alls så glad som jag borde vara. Jag hinner inte höra av mig till mina vänner. All energi går åt till att trivas i vardagen. Jag vill bara att det ska bli enkelt igen. Jag vill att allt ska lösa sig.
Jag hatar att flytta. Jag hatar att inte veta något, om framtiden framförallt.
Jag hatar att flytta med kort varsel. Tiden bara rinner iväg. Jag hatar att packa.
Jag trivs inte längre. Jag orkar inte på samma sätt. Jag mår dåligt över att Simon är den enda positiva.
Vad händer när han inte drar upp mig?
Jag hoppas på ett slut. Jag vill flytta. Jag vill ha ett nytt hem. Slippa stressen och ovetandet om när jag måste tvingas flytta igen. Jag vill flytta av egen vilja inte för att det inte finns något val.
Den här flytten tar sönder mitt inre.
För er som inte vet bor Simon och jag i andrahand. Vi har lägenheten fram till 31 juli 2011. Trodde vi.
För två veckor sen fick vi reda på att vi måste flytta tills 1 feb.
Leta upp ett nytt förstahandskontrakt, i Malmö, eller kringliggande städer. Samtidigt som att jobba heltid och packa ner en stor lägenhet med många möbler. Stora som små och mycket som måste sorteras som inte är vårt och det som är vårt som vi inte vill ha kvar och som vi vill ha kvar. Sluta sent på kvällarna och orka laga kvällsmat.
Jag ber om ursäkt för jag är så kort vid samtal och irriterad. Men just nu är det bara för mycket. Kanske inte för andra. Men för mig.
